Gotthard - COMPAGNIET, Karlshamn 2009-02-20
Och sååå var det dags igen! Förväntan, glädje, längtan. Förutom skillnaden i klädsel för min del fanns det den här gången två ytterligare skillnader - Den här gången behövde vi inte komma till schweizarna (inte lika mycket i alla fall), den här gången kom de till oss(!!), och den här gången skulle jag inte träffa dem. Den här gången var dessutom Naia med, som velat se Gotthard live sedan början av 2007, efter att jag prackat på henne lite låtar.
Det var en liten lokal. Jag tror att de allt som allt tog in omkring 350 pers, vilket gjorde spelningen ganska...intim. Inte bara ur bandet-har-annan-sorts-kontakt-med-publiken-synpunkt. Inklämda längst fram bland galna fyllon, konstiga tanter som slet av sig kläderna under spelningen (vad trodde hon att hon skulle få ut av det?) och diverse andra människor avnjöt vi konserten denna lördagskväll. Vissa balansproblem hade vi så som folket pressade på, men nära stod vi och bra bilder fick vi! Steve hade en lika underbar, fantastisk utstrålning och skrattlockande charm som alltid, och även de andra grabbarna tycktes vara på topp. Låtlistan var i stort sätt samma som när jag såg dem på DOCKS i Hamburg, november i fjol, men den här gången hade de dessutom slängt in den gamla godingen Make My Day från albumet G-spot. Låtarna under den akustiska biten var något färre (De körde bara 3 låtar: One Life One Soul, Let It Be och Heaven (även om Leo (gitarrist) istället för Heaven började spela och sjunga på Beatle's Yesterday, varpå Steve skrattande säger: "Hey, that's never gonna be a hit, Leo", och de byter till rätt låt ;) ), men bra var det. Som sista låt för kvällen fick vi höra Led Zeppelins gamla Immigrant Song, framförd av Steve lika brilliant som på Made In Switzerland-DVDn, och vi kunde gå hem nöjda och mycket mycket mycket glada.
Ljudet för kvällen var bra. I början försvann Steve lite i musiken, som om hans mick inte riktigt ville ta upp ljudet när han tog i, men det blev bättre efter hand. Det kan ha berott på att vi stod längst fram också, jag vet inte. Killarna hade superpublikkontakt och otrolig energi som alltid och publiken blev nästan wild and crazy då och då. Inte undra på med en så grann (fast väldigt svettig) karl på scen! ;) De verkade ha roligt också (bandet alltså), vilket givetvis är roligt att se att de fortfarande kan ha efter 20 år i gamet. Man vill inte att de ska sluta! De verkar inte heller riktigt vilja sluta :).
Minus för kvällen var klart alla fulla människor, men det var väntat och inget att gnälla över egentligen. Folk bara är ju sådana. Världens bästa Naia försökte hålla dem borta från mig i alla fall (till och med den galna tjejen framför mig som upprepade gånger försökte kasta sig bakåt, rakt i famnen på mig (Hon var, för att gå rakt på sak, aspackad)). Det är en kamp att stå långt fram!
Naia och jag hade lösa planer på att kidnappa Steve någon gång under kvällen, men det blev liksom aldrig av ;) Men vi var glada ändå. Naia är mycket nöjd med bilderna hon lyckades ta, trots alla galna människor runtomkring.
Vi (läs pappa och jag) när små små förhoppningar om att Gotthard ska hamna på Sweden Rocks bandlista för året. Det vore inte alls dumt om både de och Jorn kom (Jorn är spikad - LYCKA!). Gör de inte det får vi se när vi ser dem härnäst ;) Men fler gånger ska det bli, så sant som att det är 1:a mars imorgon!
Ber om ursäkt om det hela blev lite rörigt här. Det får vara lite så idag ;) Idag får vara en rörig dag. Det är ju söndag, för sjutton gubbar!
Det var en liten lokal. Jag tror att de allt som allt tog in omkring 350 pers, vilket gjorde spelningen ganska...intim. Inte bara ur bandet-har-annan-sorts-kontakt-med-publiken-synpunkt. Inklämda längst fram bland galna fyllon, konstiga tanter som slet av sig kläderna under spelningen (vad trodde hon att hon skulle få ut av det?) och diverse andra människor avnjöt vi konserten denna lördagskväll. Vissa balansproblem hade vi så som folket pressade på, men nära stod vi och bra bilder fick vi! Steve hade en lika underbar, fantastisk utstrålning och skrattlockande charm som alltid, och även de andra grabbarna tycktes vara på topp. Låtlistan var i stort sätt samma som när jag såg dem på DOCKS i Hamburg, november i fjol, men den här gången hade de dessutom slängt in den gamla godingen Make My Day från albumet G-spot. Låtarna under den akustiska biten var något färre (De körde bara 3 låtar: One Life One Soul, Let It Be och Heaven (även om Leo (gitarrist) istället för Heaven började spela och sjunga på Beatle's Yesterday, varpå Steve skrattande säger: "Hey, that's never gonna be a hit, Leo", och de byter till rätt låt ;) ), men bra var det. Som sista låt för kvällen fick vi höra Led Zeppelins gamla Immigrant Song, framförd av Steve lika brilliant som på Made In Switzerland-DVDn, och vi kunde gå hem nöjda och mycket mycket mycket glada.
Ljudet för kvällen var bra. I början försvann Steve lite i musiken, som om hans mick inte riktigt ville ta upp ljudet när han tog i, men det blev bättre efter hand. Det kan ha berott på att vi stod längst fram också, jag vet inte. Killarna hade superpublikkontakt och otrolig energi som alltid och publiken blev nästan wild and crazy då och då. Inte undra på med en så grann (fast väldigt svettig) karl på scen! ;) De verkade ha roligt också (bandet alltså), vilket givetvis är roligt att se att de fortfarande kan ha efter 20 år i gamet. Man vill inte att de ska sluta! De verkar inte heller riktigt vilja sluta :).
Minus för kvällen var klart alla fulla människor, men det var väntat och inget att gnälla över egentligen. Folk bara är ju sådana. Världens bästa Naia försökte hålla dem borta från mig i alla fall (till och med den galna tjejen framför mig som upprepade gånger försökte kasta sig bakåt, rakt i famnen på mig (Hon var, för att gå rakt på sak, aspackad)). Det är en kamp att stå långt fram!
Naia och jag hade lösa planer på att kidnappa Steve någon gång under kvällen, men det blev liksom aldrig av ;) Men vi var glada ändå. Naia är mycket nöjd med bilderna hon lyckades ta, trots alla galna människor runtomkring.
Vi (läs pappa och jag) när små små förhoppningar om att Gotthard ska hamna på Sweden Rocks bandlista för året. Det vore inte alls dumt om både de och Jorn kom (Jorn är spikad - LYCKA!). Gör de inte det får vi se när vi ser dem härnäst ;) Men fler gånger ska det bli, så sant som att det är 1:a mars imorgon!
Ber om ursäkt om det hela blev lite rörigt här. Det får vara lite så idag ;) Idag får vara en rörig dag. Det är ju söndag, för sjutton gubbar!
Kommentarer
Trackback
